Göljahult's blogg

Jag älskar verkligen mina hundar men det finns dagar när kärleken är lite mindre än vanligt. Dessa dagar infinner sig främst när jag av någon anledning måste gå på promenad med alla tre - i koppel! Idag var en sån dag eftersom vi inte hann gå med hundarna innan Fredrik åkte till jobbet och de av olika anledningar inte kan gå lösa just nu:( Om någon mötte mig med dessa vilddjur skulle de nog få sig ett gott skratt, här kan man verkligen prata om intrasslade hundar - och matte;) Och nej, Millan och Buster kan inte gå fint i koppel eftersom de nästan alltid går lösa. Att fredriks hund inte kan gå i koppel är en annan femma, där skyller jag helt på en slapp husse...
Jag har faktiskt en sk nosgrimma till Millan som vi måste använda när hon ska till veterinären eftersom hon är livrädd för honom och vänder i dörren. Personligen tycker jag mkt bättre om nosgrimmor är ex stryphalsband eller "dressyrlänkar" eftersom noggrimman inte på något sätt gör ont på hunden. Dessutom ser jag det faktiskt som en fördel att folk tror att hunden bits för då håller de sig borta. Jag gillar inte folk som går fram till okända hundar och ska klappa utan att fråga!
När jag ändå är inne på hundarna måste jag berätta att vi äntligen börjar få ordning på Buster:) Han accepterar nu helt att man sätter gränser och har slutat försvara sig med att bli aggressiv. Han skäller fortfarande när någon utomstående kommer in på gården men det får han gärna göra;) Dessutom har han gått från att hata hundgården och springa åt andra hållet så fort den kommer på tal till att springa först in och sätta sig där. Nu kan han vara där i ett par timmar utan att skälle en enda gång, innan skällde han non-stop så fort man stängde dörren. Hur gjorde vi? Träning, träning och åter träning. Skam den som ger sig!
Kram