Hjärtat i halsgropen:(
Idag när Emelie skulle rida Ella följde Millan som vanligt med ut i skogen men inte hem igen. Fredrik väckte mig vid halv 4, då hade hon varit borta i tre timmar. Så länge har hon aldrig vart borta! Vad jag vet har hon aldrig varit hemifrån mer än 10 min själv. Fredrik hade redan letat efter henne utan framgång och nu blev även han orolig. Efter mer letande hittade vi henne tillslut en bit hemifrån, helt utslagen. Då hade hon varit borta i nästan fem timmar och mitt hjärta satt långt upp i halsgropen. Det var så skönt när hon kom hem! Resten av kvällen lämnade hon inte min sida och när jag körde till jobbet tittade hon på mig med sorgsna ögon precis som hon sa: matte lämna mig inte här. I morgon blir det nog för damen att hålla sig inomhus;)
Kram
