Skolstart:)
Amelia och jag var i stan i fredags och handlade och då passade jag på att köpa en ny penna, block och en mapp, känner mig som ett barn inför sin första dag i skolan:)
Nej, nu är det bäst att inta ryggläge i sängen så man är pigg och vaken i morgon. Nattinatt:)
Kram
Blä
Idag var vi en runda i ridhuset med Mia och Samona. Amelia skulle rida Mia själv och det gick väl bra, men hon har så dåligt tålamod. Amelia är inne i en period när hon bryter ihop för minsta lilla motgång och det är inte särskillt kul:( Oftast slutar det tyvärr med att jag blir vansinnig och hon jätteledsen vilket inte är så lyckat, men ibland brister det bara. Hon var ändå jätteduktig och rider Mia jättebra;) Även Samona skötte sig fint, hon är ju knappt riden på tre månader, så visst var hon lite ringrostig, men det kändes ändå bra. Tyvärr har hon ju resorberat sitt foster, så nu blir det ridning i vinter och ombetäckning till våren.
Tove har kommit in i dagisrutinerna riktigt bra och på måndag börjar allvaret. Hoppas bara att det inte kommer ett jättebakslag... Även Amelia trivs super på sin nya avdelning, men hon har ju alltid älskat dagis.)
Kram
Hur kan man??
Hur kan sådanna här saker ske? Om man upptäcker att någon missköter eller varnvårdar sina djur tas de ifrån en, men sina barn kan man behandla nästan hursomhelt innan något sker. Det är den här typen av föräldrar som befolkar vår värld med hemska människor. "Barn som utsätts för våld lär sig att bli våldsamma" stämmer väldigt bra.
Var stolta över era barn, älska dem så som de förtjänar att bli älskade och skydda dem från allt ont. De är en gåva!
Kram
Marknad, Lisseberg och abstinens
Amelia tyckte dagen på Lisseberg var jättekul! Jag lägger in lite bilder så får ni se själva. Hon åkte karuseller i mängder...
Idag har Fredrik slagit gräs som ska rullas till ensilage, nu börjar det verkligen kännas att hösten närmar sig. Vi passade oxå på att rensa lite i pannrummet och slänga en del skräp. Eftersom vi har haft fullt upp hela helgen har jag inte hunnit träna på min orbitrek och nu har jag abstinens! Gick en lång promenad med Millan men det hjälpte inte så mkt... Så i morgon blir det ett ordentligt träningspass:)
kram
Tårar
Kram
Jag är så tröttt...
I morgon bär det av! Först åker vi en runda till Dädesjö marknad och sen vidare till Braås. Där sover vi till lördag och kör sen direkt till Göteborg. Tove ska stanna hos mormor och morfar, tycker hon är lite för liten för Lisseberg. Amelia ser fram emot att träffa moster Tina och framförallt att åka karuseller:) Hoppas bara på fins väder, eller åtminstonde uppehåll...
Hoppas förresten ni gillar min nya design på bloggen. Det är en tjej som heter Mimmi som har gjort den. Kolla gärna in på hennes blogg: www.mimmisvensson.blogg.se
Nu ska jag se om jag skan slummra en stund i soffan innan övriga familjen trillar in, de är i Tingsryd och tvättar bilen samt hämtar pizza.
Kram
Hjärtattack och inskolning
Nu måste jag oxå berätta att Tove har börjat sin inskolning på dagis idag. Fy vad läskigt! Hon släpte inte mig en sekund och tyckte inte att de andra barnen var ett dugg intressanta. Resten av veckan ska Fredrik sköta inskolningen eftersom jag jobbar, får se om det går bättre... Amelia har börjat på Backsippan idag, det är avdelningen på dagis för 4-5 åringarna. det var däremot väldigt roligt! Hon var så spänd igår kväll att hon inte kunde sova:) Allt hade gått jättebra och hon fann sig snabbt tillrätta. De flesta barnen på den avdelningen känner hon ju sen tidigare, samma sak med fröknarna. Amelia är väldigt tuff och framåt så det brukar inte vara något problem med nya saker för henne;)
Kram
Världens bästa hund!
Jag har världens bästa hund! Hon är helt enkelt underbar och jag ångrar inte en sekund att vi skaffade henne. Trots sin storlek är hon smidig och tar inte särskillt mkt plats, hon är lugn och harmonisk och älskar barn:) Dessutom är hon otroligt trogen, hon följer mig vart jag än går fast att vi bara har haft henne i snart två månader.
Innan Millan kom till oss hade jag aldrig träffat på en Landseer så jag vistse inte särskillt mkt om rasen (mer än det jag hade läst...), men det enda jag ångrar nu är att jag inte har skaffat en tidigare! För mig är det den perfekta rasen, den införlivar alla mina kriterier på en bra hund.
Självklart har rasen sina nackdelar; det är en stor hund med mkt päls och precis som alla andra stora hundar kan de få problem med lederna, men Landseeren är faktiskt den stora hund som har minst problem med sina höfter och armbågar. Det största pluset är helt klart temperamentet, hon är lugn utan att vara tråkig. Millan kan ligga på gräsmattan hela dagen utan att lyfta på huvudet oavsett vad som händer, men när jag går ut och ropar på henne kommer hon som ett skott och undrar vad vi ska hitta på:)
Pälsen kräver faktiskt inte så mkt arbete som man kan tro, jag ägnar ca 10 min om dagen åt att borsta henne och lämnar henne en gång ibland till "frisören". Hur som helts är hon världens bästa hund!
Kultfilm?
Måste bara tala om att jag äntligen har tagit tag i sommarstädningen av stallet, den som skulle gjorts när hästarna släpptes på bete i maj... Bättre sent än aldrig eller vad är det man brukar säga?
Nej, nu väntar filmen och ett stort fat med mumsiga grönsaksstavar:)
Kram
Bilder
Regn:(
Ikväll blir det kräftor hos farmor och farfar, årets första. Fredriks syster är hemma över helgen så vi passar på att träffas, det blir ju inte så ofta. I morgon börjar bock-jakten så då ser vi inte röken av Fredrik på hela dan, men han måste ju oxå göra något roligt:)
Nu ska jag träna på min Orbitrek och sen borsta min hund.
Kram
Gräsänkling:)
Nu börjar den senaste två dygnens sömnlöshet göra sig påmind och förhoppningsvis sover jag riktigt gott i natt. Den här helgen har vi V-plast cup i Tingsryd, som är en 3-dagars hopptävling för stora hästar. Som vanligt infinner jag mig i domartornet för att sköta den elektriska tidtagningen, även om jag den här gången fick nöja mig med dagens pass. Jag har ju jobbat i natt och ska jobba i morgon natt igen så därför fick det räcka med en dag. Jag är egentligen totalt ointresserad av hoppning, men jag gillar ändå min uppgift vid klockan:) Dessutom får man förhoppningsvis se många fina hästar!
I morgon hoppas vi på fint väder, då jag har lovat Amelia att vi ska rida en runda i skogen med Samona och Mia. Amelia är så stolt över att hon kan rida alldeles själv på Mia nu, utan någon som håller i henne. Vi har funderat lite på om hon kanske skulle börja rida lite på ridskola, mest för att få rutinen av att rida olika hästar. Kanske kan hon oxå koncentrera sig lite bättre när det inte är mamma som säger åt henne vad hon ska göra...
Nej, nu blir det lite friidrott och sen lockar sängen.
Kram
Plugga och träning...:)
Mitt nya, sundare liv går som på räls. 6 kg har nu försnunnit sen starten och jag känner mig mkt piggare, kondisen börjar återvända och jag sover aningen bättre. Orbitreken är jättekul att träna med och jag ångrar verkligen inte att jag köpte den! Jag försöker oxå tänka noga på vad jag äter och det funkar jättebra; har bytt ut mjukt bröd mot knäckebröd (är mkt bättre för magen), dragir ner på godiset och undviker kakor och läst. Kan inte direkt säga att jag saknar sockret länge, inte så som i början. Det är verkligen sant att man kan bli beroende av socker och att man behöver gå på avvänjning:) För att belöna mig själv för att jag är så duktig har jag valt ut en tatuering jag vill ha och bestämt mig för att göra det. Det blev en röd drake som är jättesnygg, ska försöka lägga upp en bild på den. Nu återstår bara att bestämma var den ska sitta...
Igår hade jag bestämt mig för att åka till ridhuset med Samona för att känna lite på henne. Planen fick dock ändras lite när Amelia fick ett sammanbrott och absolut vill åka med för att rida Mia. Det var bara till och lasta in båda två och åka:) Tur att vi har världens snällaste ponnie! Amelia red henne för första gången helt själv både i skritt och trav och gissa om ungen var lycklig! Efteråt kom den bästa kommentaren som värmde mitt hjärta:
"Mamma, nu när jag kan rida själv kan jag oxå träna för Elisabeth!"
Elisabeth är vår dressyrtränare som kommer till Tingsryd varannan vecka och som jag ha tränat för att par år nu. Fredrik tyckte inte det var lika roligt eftersom han försöker få Amelia att intressera sig för hoppning istället för dressyr... Han vill nämnligen inte alls åka på dressyrtävlingar:)
Kram
Missförstånd...
Jag ska oxå klargöra, (med hänvisning till tidigare inlägg om att ställa upp för andra), att självklart ska man ställa upp för sina vänner när de behöver en! Det är inget snack om saken. Det jag menade var att man kanske inte alltid ska sätta andra först eftersom det kan leda till att man glömmer sig själv, och om jag mår skit hur ska jag då kunna hjälpa mina vänner? Det är saker i vardagen man bör fundera på; kan du hjälpa mig med det? Kan du fixa det? Kan du köpa det? etc. Det är skillnad på att ställa upp och ställa upp! Att finnas där för sina vänner betyder inte att man låter sig utnyttjas närhelst det passar andra. Vänskap handlar om ömsesidig respekt och förståelse för varandra, om att ge och ta och om att finnas där när man verkligen behövs. Även om det känns tufft. Det är då man vet vilka man kan räkna med och vilka som bara tar energi ifrån en!
Kram
Vem tackar mig?
Varför bryr man sig om andra människor? Och vem tackar en för att man gör det? Jag är den typen av person som har svårt att inte bry mig om andra, jag ställer alltid upp och lyssnar och hjälpa till när någon behöver det. Men nu börjar jag tröttna! Varför? Jo, därför att det sällan finns någon som gör samma sak tillbaka. Jag har helt enkelt konstaterat att jag ibland är alldeles för snäll och det börjar faktiskt bli ganska tröttsamt... Självklart ska man bry sig om sina vänner och de man tycker om, men var går gränsen? Ska man alltid ställa upp? Har man inte rätt att få åtminstonde något tillbaka? Någon som lyssnar på mig? Kanske är det för mkt begärt och jag är egoistisk som tänker så, men vem tackar mig för att jag alltid ställer upp? Jag tycker visserligen om att lyssna och hjälpa till men jag har märkt att det suger energin ur mig och det är svårt att få tillbaka den. Därför har jag nu bestämt mig för att tänka efter en extra gång innan jag erbjuder min hjälp, oavsett vad det gäller. Jag är helt enkelt tvungen att tänka lite mer på mig själv innan jag får ett nervöst sammanbrott:(
Nu till något gladare och roligare! Tove verkar helt klart redo för dagisstarten nästa vecka. Hon springer runt, klättrar på allt och är allmänt galen. Det är så kul att se hur fort hon utvecklas! Hon ska göra allt som Amelia gör och blir arg som ett bi när det inte går:) Hoppas bara att hon kommer tycka lika mkt om dagis som storasyster gör... Fredrik är nog lite nervös inför inskolningen eftersom det blir han som får sköta den, då jag jobbar... Men det kommer han klara galant! Han har verkligen kommit in i rollen som "hemma-pappa", lagom till att han snart ska börja jobba:)
Måste oxå skryta lite om mig själv! Träningen med Orbitreken går galant! Det är riktigt roligt att använda den, även om min kondis är urkass, och man ser resultat snabbt. I början orkade jag inte ens en kvart, men nu kör jag utan större svårigheter 30 min. Heja mig!
Kram
Gnäll:(
Sov som en sten idag, ändå var jag inte särskillt trött när jag kom hem. det är så länge sedan jag sov så här bra att jag inte ens kommer ihåg när det var. Vaknade vad kvart över fem av att det luktade helt underbart från köket. När jag kom ner stod min underbara man och lagade mat; kycklingklubba med nudlar och grönsaker, mums! Fredrik är riktigt bra på att laga mat när han bara vill:) Disken däremot är det sämre med...
Läste ett blogginlägg om hur släktingar, eller vänner, lägger sig i och har åsikter om hur man lever sitt liv eller sköter sin familj. Just det här inlägget handlade främst om åsikter släktingar hade på familjens djur. När jag läste detta blev jag förbannad! Visst måste man få ha åsikter, men till vilken grad har man rätt att uttrycka dem? Har man rätt att säga och tycka vad man vill bara för att man är någons mamma eller syster? Det tycker inte jag. Vi kan ta Millan som exempel. Hon är en stor hund som blir lite livlig när det kommer nya människor eller någon hon gillar. Ska jag stänga in henne för det och aldrig låta henne träffa nya människor? Nej! De som kommer hit till oss vet att hon finns och får helt enkelt acceptera det. Självklart finns det tillfällen när hon inte får vara med, t.ex om vi ska ha finare kalas och folk är finklädda. Då får hon inte hälsa eftersom jag inte vill att hon ska skita ner folks kläder. Men hon tillhör familjen oavsett vad andra tycker om saken. Jag skulle aldrig gnälla över andras djur även om jag kanske inte gillar dem, man gör helt enkelt inte så. Däremot tyckt det finnas människor som tycker att de har rätt att kritisera allt och alla och att alla måste stå ut med deras dumma åsikter.
Nu är det dax att göra sig iordning för jobbet och ännu en underbar natt...
Kram
Ny energi
Äntligen lite ny energi! Igår fick jag lite välförtjänt semester ifrån mitt liv:) Jag gjorde något som jag har behövt i flera veckor, nämnligen åkte hemmifrån, stängde av telefonen och bara njöt. Det var så skönt att kunna samla tankarna och få rå om sig själv för ett tag. Till på köpet hade jag bra sällskap som inte ställde några krav:) Kändes riktigt bra att komma hem idag och känna sig pigg och klar i huvudet. Alla människor borde ta semester från sitt liv ibland, man får lite perspektiv på saker samtidigt som man rensar huvudet på allt onödigt som finns där. Framför allt behöver man ha telefonfria dagar med jämna mellanrum! Vi är alldeles för tillgängliga i våra liv. Man tror att folk måste kunna få tag i en dygnet runt och att man kan missa något livsviktigt om man inte är kontaktbar alltid. Så är det inte! Om någon verkligen behöver få tag i mig finns det fler sätt än att ringa på min mobil eller skicka sms. Jag ska från och med nu införa mobilfria dagar! Dessutom kan man alltid prata in ett medelande på telefonsvararen... Jag vet fler som skulle behöva införa det:)
Nu till en lite fundering jag haft ett tag:
Hur kommer det sig egentligen att man aldrig blir riktigt nöjd? Varför vill man alltid ha mer eller det man inte kan få? Det är något som jag undrat över många gånger. Kanske beror det på att människan behöver utvecklas, att man är rädd för att fastna i gamla vanor eller oxå bara för att det helt enkelt är spännade med nya eller ouppnårliga saker. Jag tror att vi behöver önska och drömma, även om det ibland aldrig kan bli sanning. Det är önskningen och dömmarna i sig som är det viktigta, inte att uppnå dem. Dessutom behöver man se vad som finns på andra sidan för att förstå vad man har, det gamla talesättet "man vet vad man har men inte vad man får" stämmer faktiskt riktigt bra, men utan att veta vad som finns är det svårt att veta vad man har:)
Kram
Pust...
På fm passade vi på att åka till sjön med hundarna för att bada. Amelia var på dagis och Tove somnade i bilen precis när vi kom fram, så det var bara Fredrik och hundarna som badade. Millan älskade det, men Meja var mkt skeptisk. Fredrik fick bära ut henne och i samma sekund som han släppte henne simmade hon in till land:) Fick lite ångest när Millan plumsade i vattnet, hon var ju så fin i pälsen! Till min stora förvåning var hon lika fin när hon hade torkat, trots att hon rullade sig i gräset. Skönt, betyder att pengarna på pälsvården inte var helt bortkastade...
Förövrigt har det inte hänt mkt här idag. Man orkar liksom inte göra särskillt mkt i den här värmen. Tempmätaren i köket visade 47 (!) grader i solen vid kl 14.00. Tillräckligt varmt för att jag bara ska vilja ligga i skuggan och göra ingenting.
Är lite extra deppig idag eftersom Samona (ett av våra ston) brunstade så in i bomben igår och idag. Troligen betyder det att hon inte är dräktig! Det i sin tur betyder att jag har blivit urfattig till ingen nytta. Tror snart jag lägger ner den här verksamheten och börjar samla på frimärken eller går i kloster istället! Man kan bli matt för mindre...
Nu är det "mumiens återkomst" och ett välförtjänt glas rött vin som gäller!
Kram
Yippie!
Idag har mamma varit här och hjälpt mig att städa. Fy vad stort vårt hus är! Det tog oss sex timmar att städa hela huset, fast då storstädade vi verkligen; torkade alla lister, dammat överallt, skurat och fejat. Fint som snus blev det iallafall! Tur att man har lilla mamma:) Fredrik är mindre glad eftersom han har fått ha barnen ensam hela dan i värmen...
Nu till något helt annat. Vi har en kompis, vi kan kalla honom Arne (!). Arne ser oförskämt bra ut, är super trevlig och gullig på alla sätt och är helt enkelt de flesta tjejers drömkille. Problemet är att Arne alltid lyckas hitta "fel" tjejer. Varför? Det undrar jag med! Hur svårt kan det vara? Tydligen väldigt svårt. Varför faller vissa alltid för fel personer? Själv skulle jag gladerligen ta honom om jag inte redan hade världens underbaraste man. Kanske beror det på att jag redan känner honom väldigt bra och vet precis hur mysigt underbar han kan vara? Men även de som inte känner honom borde helt klart falla för utseendet:) Det värsta är att jag vet ett antal personer med samma bekymmer. Antingen berer det på att jag har dålig smak eller så fattar inte övriga världen vad de går miste om!
Nu är klockan sent och jag är dödstrött! Dax för sängen alltså...
Kram
Aajjjjjj!!!
Hade ju tid till Millna hos "hundfrisören" idag. Lämnade in henne med varning om att hon inte alls är snäll att klippa klorna på. Det var ju den varningen jag fick när vi köpte henne så jag tänkte att så är det nog. När jag skule hämta henne tre timmar senare fick jag veta att hon var hur snäll som helst att klippa klorna på. Hon låg på sidan och rörde inte så mkt som ett hårstrå. De var oxå imponerade av hur snäll hon var att bada och kamma. Hon riktigt älskade det! När jag kammar henne hemma lägger hon sig på gräsmattan och njuter i fulla drag så den biten viste jag gick bra. Nu är hon iallafall jättefin och ser ut som en ny hund. Skönt att bli av med alla tovor och den hemska underullen.
Igår var båda hundarna hos veterinären föra att vaccineras. Trodde jag. När vi kom dit fick vi veta att reglerna för vaccineringen är ändrade, så nu behöver man bara vaccinera vart tredje år. Det betyder att Millans vaccinering är fullt godkänd och behöver inte göras om. Meja däremot skulle ha sin 1-års spruta så den fick hon. Bestämde mig oxå för att röntga Millans höfter och armbågsleder så jag beställde tid i början av september. Lika bra att få det gjort så man vet hur hon ser ut i sina leder, funderar ju lite på att ev ta en kull valpar på henne...
Imorgon blir det lite firande. Tove fyller 1 år! Amelia har valt tårta och köpt en present till lillasyster. På fredag blir det mer firande då farmor och farfar kommer.
Kram
Deppigt...:(
Dessutom har jag fortfarande inte fått min Orbitrek ännu! När jag kollade paketet på postens hemsida i lördags så fanns det i Örebro! Hur kan ett paket som kommer från Malmö och ska till Tingsryd hamna i Örebro?? Jag blir så j..a matt.
Sitter ju nu och tittar på "mannen som talar med hundar" och undrar hur folk tänker. Hur kan man låta det gå så långt med sin hund innan man tar hjälp? Och hur tänker man när man skaffar en Alaskan Huskie som sällskapshund?? Läser man inte på om rasen man tänker köpa? Jag blir inte klok på dessa människor! Jag påstår inte på något sätt att jag är expert, men om man inte kan hantera sin hund gör man sig antingen av med den eller tar hjälp av någon som kan. Nu måste jag byta kanal annars blir jag riktigt uppretad...
Nej, positiva tankar och en uppryckning är vad jag behöver! Ska tänka ut något roligt att göra och under tiden ska jag mumsa i mig lite blåbärspaj som Amelia och jag har bakat (var och plockade blåbär idag).
Kram
Bilder!
Kram
Otrohet?
Vad är egentligen otrohet? När är man otrogen? Var går gränsen? Läste en artikel igår om människor som varit otrogna eller haft en partner som varit otrogen och hur de såg på detta. Det första som slog mig var hur olika tjejer och killar ser på otrohet. Majoriteten av killarna i artikeln tyckte att otrohet inte var någon stor grej, medans tjejerna tyckte tvärt om. När det gällde vad som räknas som otrohet hade alla olika åsikter, men överlag tyckte tjejerna att en kyss räknades medan killarna tyckte att det måste gå hela vägen. Detta fick mig att fundera. Vad tycker egentligen jag? Självklart är det svårt att veta när man aldrig varit i situationen (tack o lov!), men man har ju ändå en åsikt. För min egen del anser jag att det till stor del är situationen som avgör om det handlar om orohet eller ej. Det behöver faktiskt inte innebär sex utan kan vara på ett annat plan. Samtidigt kan det innebära sex men ändå inte vara otrohet. Invecklat?? Jo, men otrohet är invecklat, allt är inte svart eller vitt. Ett exempel:
- Min parter är ute på krogen och träffar en tjej som attraherar honom rent sexuellt. Det ena leder till det andra och de hamnar i säng. Efteråt berättar han precis vad som hänt och är het öppen och ärlig. Otrohet? Inte säkert.
Ett annat exempel:
- Min partner träffar en tjej som han spenderar mkt tid med och som attraherar honom på flera plan (kärleksmässigt). Det har inte nödvändigtvis sex. Han smusslar med deras möten och ljuger om vad han gör. Otrohet? Ja.
För mig bygger ett förhållande på tillit, kärlek och ömsesidig respekt, sex är bara en bonus. Därför anser jag att otrohet som endast bygger på engångssex inte alltid behöver vara otrohet. Visst är det så att om man någon gång utsätts för otrohet så ändras kanske ens inställning, men detta är iallfall min åsikt just nu. Dessutom hoppas jag att jag aldrig behöver få reda på hur jag egentligen tycker, men det är helt klart värt att fundera på...
Nog om detta, nu ska jag njuta av ett glas rött vin och invänta våra matgäster. Fredrik står för maten idag och det gör han med stor omsorg:)
Kram
